Ja, herregud, vad skriver man?

Kan det finnas tilfällen och känslor där ord helt enkelt inte räcker till? Där innebörden i känslorna och det oerhörda som har hänt är så stort, så starkt och så mäktigt att orden bara känns som lite krafs på ytan i sin förmåga att beskriva vad det verkligen handlar om?

Det här är ett sådant tillfälle i livet. JAG KAN INTE SKRIVA.

Dessutom börjar jag lipa nu. Av lycka ock fullständig kärlek till livet och till Tim - min son.

....

Jag lägger mig platt på marken i fullständig vördnad och oändlig tacksamhet.

KÄRLEK