Systembolaget
Systembolaget! Hajar till. Just det, systembolaget.
Jag har ingenting där att göra. Usch.
Jag tittar på något annat, rakt fram, fortsätter att gå. Jag glömde att det låg där.
Fast jag funderade här om dagen på om det fanns alkoholfri glögg. Alltså helt alkoholfri. Ska jag gå in och titta kanske? Stannar, fortsätter gå några steg. Tvekar, går igen. Kalkylerar. Det vore roligt om de hade alkoholfri glögg. Skulle jag kunna komma ut därifrån med något annat och bara gå hem och dricka upp det? Återfall? Skulle jag kunna det?
Hur mår jag? Jag är ju lite deppig, är jag i riskzonen idag? Känner mig lite trött och hängig. Lite ensam.
Men helvete! Jag måste väl för fan kunna gå in på systembolaget och titta efter alkoholfri glögg! Går beslutsamt in.
Tittar i golvet. Sneglar på glögghyllan, stora skyltar med Glögg, glögg, glögg. Tittarinte på förpackningarna eller flaskorna, utan sneglar bara på % halten på skyltarna under. Fan det verkar inte finnas.
Usch, tänk om någon jag känner ser mig. Känner mig skyldig. Får syn på en ställning med systembolagets tidning, kollar i en glöggartikel där om det finns något om alkoholfri glögg. Det finns en, men det är under 0,5 %. Jag vill inte ha alkohol ALLS. Funderar på att fråga i informationen, men det är bara jobigt. Han kommer att anse att det alternativ de har under 0,5 % är alkoholfritt och jag vill inte ens hamna i sistsen att förklara varför jag inte tycker det. Nä jag skiter i det här.
Jag fortsätter stirra i golvet och fantiserar om att någon jag känner ser mig där och undrar varför.
Det här är inte jag, jag ska inte vara här. Det är dags att gå ut nu. Case is closed.
Tänk när jag var en lika naturlig del av det här systembolaget som de andra här. När jag förväntansfullt gick runt och plockade ner dyra rödviner i en korg. Som jag skulle ställa in i skåpet hemma. Förrådet. Som alltid var slut. Vetskapen om att det skulle bli så bra och mysigt. Pinot Noir. Kan känna hur det drar i kinderna, känner med ens lukten, smaken av rödvinet. Förväntan och tryggheten att det var fixat. Magic!
Det var mysigt! Lättande. Något att göra. Något att se fram emot. Trygghet. Jag saknar det.
Nu ska jag ut härifrån.
Konstaterar att jag inte ens har tittat på flaskorna där inne. Jag har inte sett en flaska. Jag har inte vågat titta på flaskorna.
Det är systembolaget för mig.
Jag har ingenting där att göra. Usch.
Jag tittar på något annat, rakt fram, fortsätter att gå. Jag glömde att det låg där.
Fast jag funderade här om dagen på om det fanns alkoholfri glögg. Alltså helt alkoholfri. Ska jag gå in och titta kanske? Stannar, fortsätter gå några steg. Tvekar, går igen. Kalkylerar. Det vore roligt om de hade alkoholfri glögg. Skulle jag kunna komma ut därifrån med något annat och bara gå hem och dricka upp det? Återfall? Skulle jag kunna det?
Hur mår jag? Jag är ju lite deppig, är jag i riskzonen idag? Känner mig lite trött och hängig. Lite ensam.
Men helvete! Jag måste väl för fan kunna gå in på systembolaget och titta efter alkoholfri glögg! Går beslutsamt in.
Tittar i golvet. Sneglar på glögghyllan, stora skyltar med Glögg, glögg, glögg. Tittarinte på förpackningarna eller flaskorna, utan sneglar bara på % halten på skyltarna under. Fan det verkar inte finnas.
Usch, tänk om någon jag känner ser mig. Känner mig skyldig. Får syn på en ställning med systembolagets tidning, kollar i en glöggartikel där om det finns något om alkoholfri glögg. Det finns en, men det är under 0,5 %. Jag vill inte ha alkohol ALLS. Funderar på att fråga i informationen, men det är bara jobigt. Han kommer att anse att det alternativ de har under 0,5 % är alkoholfritt och jag vill inte ens hamna i sistsen att förklara varför jag inte tycker det. Nä jag skiter i det här.
Jag fortsätter stirra i golvet och fantiserar om att någon jag känner ser mig där och undrar varför.
Det här är inte jag, jag ska inte vara här. Det är dags att gå ut nu. Case is closed.
Tänk när jag var en lika naturlig del av det här systembolaget som de andra här. När jag förväntansfullt gick runt och plockade ner dyra rödviner i en korg. Som jag skulle ställa in i skåpet hemma. Förrådet. Som alltid var slut. Vetskapen om att det skulle bli så bra och mysigt. Pinot Noir. Kan känna hur det drar i kinderna, känner med ens lukten, smaken av rödvinet. Förväntan och tryggheten att det var fixat. Magic!
Det var mysigt! Lättande. Något att göra. Något att se fram emot. Trygghet. Jag saknar det.
Nu ska jag ut härifrån.
Konstaterar att jag inte ens har tittat på flaskorna där inne. Jag har inte sett en flaska. Jag har inte vågat titta på flaskorna.
Det är systembolaget för mig.