Omedvetna morgnar
Morgonen är för mig den svagaste punkten. Här är jag som klenast och absolut mest omedveten och sjuk. Innan jag ens har vaknat riktigt kan mitt ego fullständigt mörda mig med negativa tankar, kvarklingande mardrömmar och rester av mental sörja. Jag kan nästan vara som ett värnlöst barn som bara blir fullständigt överfallen av skit.
Allt kan kännas hopplöst, det gör ont i kroppen, ont i själen, ont i öronen av minsta lilla ljud. Ont i ögonen av minsta lilla ljus. Golvet är iskallt, världen är ond, tom min man är faktiskt ond. Världen är emot mig, jobbet är en listig konspiration instiftad enbart för att tvinga mig att gå upp på morgonen.
Ibland tänker jag - det här kan bara inte vara sant, det kan inte vara så grymt att jag ska behöva vakna nu!
:) :) :)
Vad måste jag göra? SNABBT KOPPLA UPP MIG! :) För att jag ska ha en chans måste jag konsekvent och ödmjukt ha vissa rutiner i mitt liv - i synnerhet på morgonen. Ju snabbare jag slänger iväg några ord:
Jag överlämnar mig till dig
för att du ska forma mig och göra med mig som du vill
Befria mig från mitt egos slaveri så att jag bättre kan utföra din vilja
Befria mig från mina svårigheter så att segern över dem
kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa
om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva
må jag för alltid handla enligt din vilja
AA:s underbara tredjestegsbön som rymmer så mycket sanning och överlämnande. Så mycket befrielse från mig själv. Så mycket närvaro och medvetenhet.
Påminner mig om att släppa taget. Jag behöver inte älta mina mardrömmar, de är inte sanna. Jag behöver inte identifiera mig med känsloattacken på morgonen. Behöver inte frossa i den, låta den suga ner mig i ett tillstånd där jag tänker/ analyserar/ känner sönder VARFÖR jag känner som jag gör. Jag kommer ju aldrig att komma på ett svar på en föreställning som jag har på morgonen som ändå inte innehåller någon verklighet.
Ju snabbare jag kan koppla upp mig på Närvaron, be en liten bön, läsa en text ur dagliga reflektioner och släppa taget, ju snabbare får jag också kliva ur det dåliga måendet/ vansinnet som jag håller på med på morgonen och som förr i tiden dessutom tilläts förstöra hela min dag.
Det är en av gåvorna jag har fått genom AA och den högre kraften som vissa kallar Gud. Jag lär mig successivt att slippa frossa i karaktärsdefekter som självömkan, självcentrering, själviskhet, självrådighet och högmod. Jag har en lösning som hjälper mig vidare.
Så!
Ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden!
*gnuggar mig yrvaket i ögonen och sveper bort illusionen*