Nu ska jag alldeles strax gå hem på mammaledighet och jag har knytit ihop säcken på jobbet och allt känns bra.

Lite konstigt förstås, okänt! Men jag känner mig väldigt lugn och lycklig. Det känns som om alla andra är bra mycket mer oroliga för allt än vad jag själv är. Alla har så mycket åsikter och idéer om hur det ska bli när jag blir mammaledig, om hur det är att bli förälder och sist men inte minst vilket kön barnet kommer att få. Det är fantastiskt att alla vet allt om hur det kommer att bli så att jag inte behöver tänka på det själv. ;)

Det absolut roligaste är när andra människor säger - försök att ställa in dig på det absolut värsta så att du är förberedd!

Men herregud så korkat! Varför ska jag göra det? Jag har ju ingen aning om vad som komma skall och ingen annan heller. Jag har ingen kristallkula, ingen annan heller. Och om det nu blir ett helvete på jorden så vore det väl vansinnigt puckat att lida hela vägen fram tills dess också genom att oroa sig för det. Nä skärpning! :) Däremot VET jag, att jag som vanligt kommer att ta en dag i taget, en sak i taget och att jag vill ha det här barnet. Alltihop är ett mirakel och en gåva. Så är det bara. Det ÄR. :) Min målbild är Mamma Mu.

Det är spännande idag - det vet jag.

Ska gå hem nu.