Jag har fått ett första riktigt leende av min älskade lilla son Tim! Ett riktigt! :)

Så jäkla underbart att det nog räknas till det bästa som har hänt mig tror jag. Har aldrig varit med om att något har kunnat gå så rakt in ihjärtat att ögonen svämmar över direkt av lyckotårar. Jag vet superfånig mamma är jag - men vad fan! Vem bryr sig när pojken ler åt mamma?

Jag är så lycklig över att jag har blivit mamma. Jag känner en sådan respekt inför min son. Jag vill att han ska få bara vara, utan en massa konstigt ställda krav från mig eller hans pappa. Jag vill att hans person ska få blomstra precis som han är utan att jag eller någon annan är där och petar för mycket eller tycka ditten eller datten. Han är perfekt och fulländad som han ÄR. Jag hoppas att han får vara barn länge och att vi inte faller för att "forma honom" till den perfekta civiliserade samhällsnyttiga medborgaren som de ekonomiska intressena i vårat sjuka samhälle vill att han ska bli. Ytterligare en liten människa att göra profit på. Jag vill att hans liv skall tillhöra honom i så stor utsträckning som möjligt. Jag vill att han ska få vara fri. Sedan måste vi ju alla gå runt på något sätt, men HUR och VAD eller VARFÖR vill jag att han ska äga själv utan skuld eller skam gentemot någon annan, allra minst mig eller pappa.

Älskade lilla barn - om du bara visste hur mycket jag älskar dig, mitt hjärta går nästan sönder ibland när jag tänker på att du ska bli vuxen, att du ska glida ifrån mig mer och mer. Jag har burit dig i min mage i nio månader och du har fötts genom mig ut i världen. Du vill vara hos mig jämt. Nära, nära. När jag lägger dig ifrån mig gråter du hjärtskärande och vill bara tillbaka, till min famn. Höra mina hjärtslag och min andning. Så som det var innan du kom ut. Och jag vill samma sak. Jag vill ha dig nära, nära. Känna doften i din underbara lilla nacke. Pussa på dina lena goa kinder. Känna dina små fingrar mot mitt bröst, se in i dina ögon när vi ammar och höra dig skratta så det kluckar när du sover. Du är mig så kär att jag skulle dö rakt upp och ner om du försvann. Jag skulle inte kunna leva.

Den här kärleken, mammas lilla pojke, är det vackraste och det mest smärtsamma jag har upplevt i hela mitt liv.

Må livet ta väl hand om oss. Eller låt mig iaf få uppleva dina leenden - det är tillräckligt för att detta liv ska vara värt att leva.

Mamma