Att leva som man är
Här i veckan som gick var jag på ett ledarskapsprogram via jobbet.
De använder sig av Porters SDI och man bedömer vilket motiverande värdesystem man har. Man får också skatta sina styrkor och sedan låta sex andra personer skatta ens styrkor också. Man jämför dem och får på så sätt lite av en "gap-analys". T.ex. om jag uppfattar att jag är svag på sociala färdigheter, men andra upplever att jag är väldigt stark så är teorin att jag kanske "lånar beteendet" social för att klara mig. Teorin säger också att om jag konstant lånar egenskaper som "inte är mina" eller ligger långt ifrån mina värderingar så bryter jag samtidigt ned självkänslan. Ungefär så.
Det här har börjat störa mig nu, därför att jag upplever att det som är mina absoluta styrkor, inte är särskilt gångbart i det yrke jag har, att jag förmodligen skulle ha bättre nytta av dem någon annanstans + att jag känner att jag för mycket är i "mask" - dvs i lånade egenskaper som inte är mina. Både på jobbet och privat.
Det hela gör lite ont faktiskt inuti och det kliar i huvudet att min profil blev något extrem ner i analytisk och noggrann. Vilket ju är positivt såklart, men inte vad som direkt efterfrågas i det jobb jag har idag. Det har gått så långt att jag sitter och sneglar på KTH:s hemsidor och känner mig uppriktigt nyfiken på Teknisk Fysik- programmet. Håll i minnet då att jag inte ens läst naturvetenskaplig inriktning på gymnasiet.
Jag börjar allvarligt fundera på hur mycket jag forcerar mig själv till olika saker, både förr i tiden och nu.
Tänk om jag fick bara vara en analytisk bokmal, forskare, lite ensamvarg och lugn utan att ständigt bli anklagad från alla håll. Det verkar ju inte finnas plats för sådana som jag någonstans. Och dessutom ve och fasa - hur många vill anställa en ung, smart tjej med självförtroende? INGEN. Nej, alla vill anställa ett icke-hot, en lagom smart/ dum liten tjej som fnittrar på rätt ställe och vet sin plats. Jag upplever hela tiden att det är så folk vill ha mig. Och jag ska vara extremt social, utåtriktad och RESULTATinriktad. Inte bara vara. Jag är alltid lite FÖR mycket det ena eller det andra. Aldrig riktigt bra.
Det här gör mig så trött.
Tacksam för input.
IQ högt - EQ lågt
De använder sig av Porters SDI och man bedömer vilket motiverande värdesystem man har. Man får också skatta sina styrkor och sedan låta sex andra personer skatta ens styrkor också. Man jämför dem och får på så sätt lite av en "gap-analys". T.ex. om jag uppfattar att jag är svag på sociala färdigheter, men andra upplever att jag är väldigt stark så är teorin att jag kanske "lånar beteendet" social för att klara mig. Teorin säger också att om jag konstant lånar egenskaper som "inte är mina" eller ligger långt ifrån mina värderingar så bryter jag samtidigt ned självkänslan. Ungefär så.
Det här har börjat störa mig nu, därför att jag upplever att det som är mina absoluta styrkor, inte är särskilt gångbart i det yrke jag har, att jag förmodligen skulle ha bättre nytta av dem någon annanstans + att jag känner att jag för mycket är i "mask" - dvs i lånade egenskaper som inte är mina. Både på jobbet och privat.
Det hela gör lite ont faktiskt inuti och det kliar i huvudet att min profil blev något extrem ner i analytisk och noggrann. Vilket ju är positivt såklart, men inte vad som direkt efterfrågas i det jobb jag har idag. Det har gått så långt att jag sitter och sneglar på KTH:s hemsidor och känner mig uppriktigt nyfiken på Teknisk Fysik- programmet. Håll i minnet då att jag inte ens läst naturvetenskaplig inriktning på gymnasiet.
Jag börjar allvarligt fundera på hur mycket jag forcerar mig själv till olika saker, både förr i tiden och nu.
Tänk om jag fick bara vara en analytisk bokmal, forskare, lite ensamvarg och lugn utan att ständigt bli anklagad från alla håll. Det verkar ju inte finnas plats för sådana som jag någonstans. Och dessutom ve och fasa - hur många vill anställa en ung, smart tjej med självförtroende? INGEN. Nej, alla vill anställa ett icke-hot, en lagom smart/ dum liten tjej som fnittrar på rätt ställe och vet sin plats. Jag upplever hela tiden att det är så folk vill ha mig. Och jag ska vara extremt social, utåtriktad och RESULTATinriktad. Inte bara vara. Jag är alltid lite FÖR mycket det ena eller det andra. Aldrig riktigt bra.
Det här gör mig så trött.
Tacksam för input.
IQ högt - EQ lågt